Det finns ingen värre känsla än att känna sig riktigt sårad och besviken.
Jag känner mig fortfarande så dum, så blåögd, så himla blåst. Att jag inte fattade?! Att jag inte såg vad som egentligen hände?! Jag är verkligen på tok för snäll. Jag ställer alltid upp för alla men blir sårad gång på gång. Jag vet att det är NU jag ska ställa upp för dig ännu mer, att det är nu jag ska finnas. Men just nu verkar du inte vilja ha varken min hjälp eller min kärlek. </3 Men kom ihåg detta: Jag älskar dig!