23 september: en skrämmande känsla men oj så underbar.

Imorse kände jag verkligen att jag har ingen lust alls att träffa folk, åhnej..
Blev ialf väckt på ett sätt som fick mig att känna mig älskad & behövd.. Han kramade mig, han tog på mig, han kysste mig och smekte min kind. Det var en sån underbar känsla som rusade igenom kroppen på mig men samtidigt kändes det så fel, så läskigt...

Har inte gjort mycket alls idag, ska snart ta mig en dusch och sådär. Går förbi Amanda och Max en sväng sen, hälsa och dricka öl får se om det blir att följa med till Örebro eller inte, har inte bestämt mig än. Det märks! Tjejer endast, ialf så som det lät på Amanda, skönt om det är så.



"När paniken bryter ut viskar jag till dig: Du är värd att dö för."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0